Svampinfektioner

Svamp är mikroskopiskt små, encelliga organismer, som i motsats till bakterier har cellkärnor. Svamp innehåller inte klorofyll och kan därför inte bilda fotosyntes. Istället får de all näring från deras växt-medie vad de parasiterar (dvs. det svampen växer på; trä, växt, djur/människa etc.)

En grundlig Zervital behandling ger ett seriöst skydd mot svamparna. Behandling med Zervital bad, innebär rensning av yttre hudlagret från svampar och parasiter, omslag, tjocktarms-rensning med grönsak-saft och med rekommenderad vitaminer. Svamparnas gift, vad dem pumpar in i cellerna (endotoxin) tillsammans med flera mögliga bakteriens gift kan orsaka långvariga inflammationer. Svamparna i huden lever under flera årtionden tillsammans med mänskliga celler, och de blir beroende av varandra.

Vissa svampceller förökar sig som mänskliga celler genom cellfördelning men förökningstakten är mångfaldigt snabbare än våra egna celler. Denna förökningshastighet gör att svampen växer snabbare och samtidigt stör den våra cellers förökningstakt, vilket orsakar enorma cellsamlingar på några enstaka ställen. Omedelbart börjar ett onormalt, sjukt tillstånd. Redan under tidiga barnaår kan de mikroorganismer som lever på vår hud också utveckla former som tar sig in i. Svampens speciella levnadssätt kan också förklara dess långsamma verkan. För att kunna ta upp näring avsöndrar svampcellerna sina egna enzym i omgivningen. Där löser de upp och bryter ned potentiella näringsämnen för svampen. Råkar nu omgivningen vara mänsklig hud så tar svampen upp näring både från vävnadsvätska och både hud celler. Den nu flytande näringslösningen kan svampcellerna ta upp och utnyttja för sin egen metabolism. En del av de av svamparna producerade enzymerna fungerar som gifter, toxiner, på den mänskliga organismen och dessa kan när svampangreppet fått tid på sig och vuxit i styrka också distribueras runt i kroppen med vävnadsvätskorna och kan således ge upphov till ett brett spektrum av olika kroniska sjukdomar. En vanligt förekommande svamp är Dermatophyton, som då den håller sig till hudens utsida förmodligen upprätthåller ett positivt symbios-förhållande med kroppens celler, men då den får för svampen gynnsamma levnadsförhållanden också går djupare in i huden och blir sjukdoms-framkallande.

Det antas att det finns omkring 100.000 svamparter – möjligtvis fler. Svampar bidrar till nedbrytningen av organiskt material. De finns överallt i naturen, i jorden, i luften, i vattnet och i människor. Ett gram jord kan innehålla upp emot 100.000 levnadsglada svampsporer. En del svamp uppträder i kolonier och kan därför ses med blotta ögat. Exempel på svampkolonier kan vara mögel på brödet eller mörka beläggningar på badrumskaklet. Andra svampkolonier liknar växter. Deras fruktkroppar kan ses i skogen som skivlingar och röksvamp. En del är ätliga, andra giftiga. Svampar behöver en viss fuktighet för att trivas. De behöver näring och en passande temperatur.

Svampenzymer är minst tusen gånger mindre än en vanlig cell. Detta gör att de kan infiltrera och ta över mänskliga celler. Vad det har för effekt är än idag inte i tillräcklig grad medicinskt dokumenterat men vår erfarenhet har visat att det kan ha en förödande effekt på den mänskliga kroppen i sin helhet.

Svamparnas gift, de pumpar in i cellerna (endotoxin) tillsammans med gift från andra bakterier som utnyttjar de tillfälliga svagheterna i cellens försvar – kan orsaka långvariga inflammationer. Det börjar med enklare besvär vi oftast inte bryr oss om, men utvecklas lätt till besvär som förändrar våra liv tyvärr till det sämre. Jäst- och mögelsvamp kan – speciellt vid immunförsvagning – orsaka hudsjukdomar, blodsocker problem, allergi, cancer och förgiftning. Några svampinfektioner kan under vissa omständigheter vara ytterst smittsamma.

Vi använder svamp till många vardagliga ting. Jästsvamp används för att framställa bröd, öl och vin. Skimmel svamp (mögel) används för att framställa mögelost, penicillin och olika enzymer för industriellt bruk. I spillvattens-industrin hjälper svampar till med att rensa vattnet från olika orenheten. Omkring 300 svamparter är inblandade i sjukdom hos människor och djur. Sjukdoms-framkallande svamp indelas i tre grupper: Mögelsvamp, jästsvamp och dimorf svampar.

Allt från fotsvamp till hjärnhinneinflammation

Mikroskopiska svampar kan under vissa omständigheter vålla sjukdom hos människor. Svampsjukdomar kallas med ett gemensamt namn för ”mykoser”. I hus angripna av skimmel svamp blandas frigivna svampdelar och sporer med luften där de inandas. Svampar eller svampsporer som man andas in kan vara orsak till cancer, meningitis (hjärnhinneinflammation), njursjukdomar, hudsjukdomar, allergi, blodsocker problem och mentala åkommor. Allt från mindre farliga men de är fortfarande plågsamma åkommor som hud- fot- och nagelsvamp, mjäll, kronisk bihåleinflammation och candidiasis i munnen hos spädbarn. De kallas även ytliga mykosis. Svåra svampinfektioner, där de inre organen angrips, kallas djupa mykosis. De uppträder normalt bara hos personer med starkt nedsatt immunförsvar. Hälsovådliga svampar utsöndrar en grupp ämnesomsättnings-produkter, som med ett gemensamt namn kallas mykotoxin – svampgifter. De bildas av själva svampen och normalt inte av dess sporer. Det kan skilja mycket mellan olika Mykotoxin (svampgift) i struktur och egenskaper.

Ju mer fukt och värme svamparna får, desto starkare blir gifteffekt. Vissa mykotoxin kan vi dra nytta av. Penicillin är ett exempel. Alkohol är också ett mykotoxin. En och samma svamp kan producera flera olika slags toxiner och orsaka olika symtom och sjukdomar. Mykotoxin bildas i större mängder i spannmål som är för vått och inte torkats tillräckligt efter skörd. De kan finnas i alla fördärvade matvaror, här under i rutten frukt. Mykotoxin kan finnas i kött- och mjölkprodukter, när djuren fått foder som är infekterat med svamp, och det kan finnas mykotoxin på nötter. (Jordnöt är en typiskt förgiftad produkt.)

Mögel på matvaror är en synlig indikation på att det förekommer mykotoxin. Mögelost är dock inte giftigt. När mat värms upp dör svamparna, men inte dess toxin. Mykotoxin kan skada nervvävnad och hud, men förstör i synnerhet njurvävnaden och kan leda till levercancer. Problemet är extra stort i Afrika. Vanliga symtom på svampangrepp kan vara trötthet, huvudvärk, härunder migrän, ögon som rinner och kliar, näs- och hudklåda, rodnad, andningsbesvär, astmasymtom, koncentrations- och minnesproblem. Aspergillus är en familj av mögelsvampar, ett av de starkaste giftämnen som finns. Aflatoxinet produceras dock först när temperaturen når 25 grader C eller däröver. Aspergillus-infektion i luftvägarna kan vara orsak till allergi. Obehandlad kan en Aspergillus-infektion vara livsfarlig för personer med svagt immunförsvar.

Är ditt eksem verkligen eksem?

Hudsvamp.Svamp på huden kan ibland vara svårt att skilja från eksem. En tumregel säger att om det angripna hud området är skarpt avgränsat, så är det svamp. Om gränsen till normal hud däremot är mer diffus, är det eksem. De svampar som angriper hud, hår och naglar, kallas med ett gemensamt namn dermatopyter, men hör till mögelsvamparna. Hudsvamp kan också bero på jästsvampen Candida som trivs i hudveck där det är varmt och fuktigt. Hudsvamp lever av döda hud celler. Symtomen är rodnad, sveda och klåda ev. med blåsor och små sprickor. Ringorm (Tinea corporis) Är en missvisande beteckning på en svampinfektion som angriper huden. Sjukdomen visar sig som runda, avgränsade, röda fläckar, som flagnar. Smittan kommer ofta från keldjur – inte sällan katter. (Pityriasis versicolor) Jästsvampen visar sig på kroppen som små fläckar som kan liknas vid brist på hudpigment (vitiligo). Infektionen kan utveckla sig hos en del som solar solarium.